Skit, jag kanske fortfarande är full... Men! För ett år sedan satt vi och var förväntansfulla och väntade och väntade och väntade lite till. När han till sist bestämt sig för att komma ut till detta skit ställe vi kallar världen grät jag, Felicia var nära att svimma och mamma Li tyckte nog det gjorde jävligt ont. Mormor Inger hantarade vant situationen. Iaf, för ett år sedan fick jag uppleva det finaste som finns. Grattis till den minimänniskan som jag älskar mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar