En film är fin när jag får gråten i halsen. En film som jag i flera år påbörjat se senast idag när den gick på tv, men aldrig sett mer än 10 minuter in i. Vilket kanske inte är så konstigt då den är sjukt lång. Men hur kan man bli uttråkad av vackra bilder, vacker huvudrollsinnehavare(åh vad jag älskar emile) och vacker musik av ingen mindre än Eddie vedder(Åh vad jag älskar eddie).
Den må ha några år på nacken, men se den om ni inte redan gjort det. Gör inte samma misstag som jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar